Den här helgen var vigd åt fotbollen och vårt kära Eken. På lördagen skulle vi för andra året delta i sommarens höjdpunk, Bleketdagen 2016, följt av festande för att dagen därpå möta serietvåan i Korpen.

Av bilden att döma kan vi konstatera att humöret var på topp. Laget var taggade till tusen, och vi var helt klart sugna på att ro hem den tunga pokalen som tog ett varv runt anrika Farstaborg runt turneringsstart.

 

Efter en liten snabbtitt på spelschemat kunde vi konstatera att vi inledde turneringen mot ett välkänt gäng, som i denna skepnad väljer att kalla sig P.UNG. Både Viktor och Gustav har haft speltid i Eken och den rutinerade brodern Stefan Månsson som fortfarande har en kontrakt som bara väntar på att kritas på. Vi har nyligen klunsat till oss avsparken och står förväntansfulla på den ovanligt gröna naturgräset och väntar på att domaren ska blåsa igång matchen.

 

Det är en jämn och spännande match. Simon går omkull på mittplanen, Ekens Gerrard, Peter, lägger omsorgsfullt upp bollen och gör sig redo för en slägga. Peters kanonkula landar otagbart i målvaktens högra stolprot, för att senare studsa upp mot motsatt kryss. Målskytten själv står för långt bort för att ens vara med på bilden höjer nävarna i skyn och skriver upp sitt första mål i Ekentröjan. Simon noteras för assisten. Många heta PUNG-chanser i slutet, men matchen slutar 1-0 och Eken har plockat sin första utomhusseger.

I match två möter vi vinnarna (?) från Bleketdagen 2015, Tjena. En jämn tillställning. Rasmus går på defensiv planhalva omkull efter en ryggknuff, laget ställer om för offensiv frispark, domaren dömer till allas förvåning vit boll. Pass till en ren anfallare som smäller dit 0-1 bakom en storspelande Mackan. Vi får senare i matchen ett bra frisparksläge som undertecknad får förtroendet att förvalta. Tjena-backens huvud var det enda som stod emellan bollen och krysset. 0-1 torsk, men hoppet om slutspel levde vidare.

 

Match nummer 3, det var dags att ta revansch mot Gamla Bleket som förra året slagit oss med 2-0. Bilden nedan visar att det ligger både kraft och rutin i det här laget. I närkamperna fick man känslan av att springa in i en betongvägg. Matchen var tilltäppt och slutade 0-0. Det visade sig senare att Gamla Bleket gick igeom hela gruppspelet med endast oavgjorda resultat.

 

Det var nu dags att ta sig an de röda laget FC Hallandsgatan, ett innebandylag(?) som såg ut att ha konditionen på topp. Även här en jämn match, där vi många gånger var nära på att stänka in bollen. Matchen slutade dock 0-1 till motståndarlaget efter en fantastik projektil utanför straffområdet, otagbart för Mackan och övriga skallar bollen susade förbi på väg in i mål.

 

Det var nu en match kvar, och känslan för avancemang där 4 av 6 lag gick till slutspel kändes nära. 4 poäng kändes stabilt utan att veta hur övriga matcher gått. Denna match mot laget med vita tröjor slutade 0-0 och det var Alfredo som var närmast att ge oss 3 poäng.

Jag lunkade efter Captain Mackan mot poängtavlan vid klubbhuset. Resultaträkningen pågick för fullt, och vi kunde snart se att vi var tre lag i botten på 5 poäng. De övriga verkade ligga i spannet 6-7 poäng (kan ha varit en 8:a, men min fokus låg på bottenstriden). Det var nu dags att räkna målskillnad. Tyvärr föll vi på -1, då Gamla Bleket med sina 5 oavgjorda hamnade på 0.

Eken United utslagna i gruppspelet, och trots resultatet var det en fruktansvärt rolig turnering där alla kämpade stenhårt för varandra.

Självklart ska målskytten dränkas i skumpa.