Sportlovscupen 2016

Jag vaknade 2 timmar innan väckarklockan, laddad för en färd mot Lidingö och Sportlovscupen, anordnad av Lidingö Gazoliners FC. Mackan Lanthén dyker upp hemma hos mig med en konstig ägg-och-kvargblandning, något som skulle liknas vid frukost. Efter en på förhand inräknad sen ankomst av Pep (Joseph Hazara) börja vi färden.

Till dagen 4 debutanter. Ali som ställde upp och tog kassen, Hamid, Ahmed och den så talangfulle Sherif. I övrigt startade vi med en vid det här laget, rutinerad backlinje: Captain Mackan, Pep Hazara och Peter Wallin. Jag (Robert), Dennis ”Torres” Wintring och Hamid gick in på en högerytter. Adrian och Ahmed på vänstern. Rasmus och Simon gjorde Sherif sällskap i anfallet.

Vi inledde lördagsförmiddagen och premiären i Sportlovscupen 2016 mot dagens värdar, Gazoliners Orange. Domaren hade invändningar mot våra tomma tröjryggar, och vi fick ca 30 sekunder på oss att fixa provisoriska tröjnummer. Vår startuppställning baserades på de som fick på sig benskyddstejpen först. Vi startade med nummer 77 i mål, 7, 1, 11 och 111 på plan. Redan där slarvade vi ihop oss i positionsspelet. Trots att Adrian tidigt dunkat in en frispark slogs vi tillbaka med 3-1.

Match nummer 2, och FC Sampierdarenese Röd stod för motståndet. En lyckad variant där Sherif direkt efter avspark drog ett skott mot Samps målvakt. Ahmed med en välplacerad hörna och Robert kunde slå in 1-0 och ytterligare en drömstart. Precis som tidigare tappade vi och slutresultatet noterades till 1-3.

Även tredje matchen mot en FC Sampierdarense (Vit) slutade med förlust. 2-1. Ljuspunkten här var att Ekens unga talang Rasmus Broman fick smälla in sitt första mål för klubben.

Dagens i särklass viktigaste match. Även om slutspelsplatsen var körd så hade vi äran att spela för, och även möjligheten att ta oss förbi ett Djurö-Vindö IF, där vi månader tidigare hade gått på en träningsmatchförlust. Adrian som under hela turneringen hade varit så viktig både offensivt och defensivt hade två minuter från slutet räddat oss från ett annars så solklart baklängesmål. Sista minuten, vi satsar ni allt framåt. Adrians smörpass till Robert som tvåfotar sista backen och med vänsterdojan vispar in 1-0. Sekunder senare står det klart. En historisk första seger var bärgad.

Korpen Seriespel – 8 matcher, 1 poäng

Den 8 maj var det kickoff och debut i Östra Elit, och redan första matchen fick vi känna på det ökända stöket som till viss del är synonymt med korpfotboll. Korten haglade och oroligheter uppstod efter var och varannan närkamp. Den första halvan av säsongen kom att bli en ordentlig kalldusch för ett på förhand positivt Eken United.

En oavgjord match mot topplaget, uddamålsförlusten främst mot övriga lag på övre halvan samt matcher där vi tappat in både 6- och 7 mål. Helt OK med bollinnehav, men alldeles för slarviga bakåt, och allt för ofta tappade matcher mot slutet. Solklar orutin. Totalt 29 spelare på 8 matcher gjorde det tydligt att vi trots individuell kvalité inte riktigt spelat ihop oss.

Bleketdagen 2016 – årets höjdpunkt

En härlig semester kan inte avrundas bättre än på ett lerigt naturgräs på Farstaborg.

Vi spelade en inledande match mot PUNG (förkortning för Peters Ungdomar?). Peter Wallin skulle komma att vinna den interna skytteligan med ett fantastiskt långskott från halva planen. Ett värdigt skytteligavinnande mål som gav turneringens första och enda trepoängare.

Ekens resultat denna turnering måste ha slagit något sorts rekord. På 5 gruppspelsmatcher, 1 gjort mål, 2 insläppta och 5 ihopskrapade poäng, vi missade slutspelet med 1 måls marginal, ett mål i slutsekunderna under en hängmatch vi kunde följa live. Det är svårt att riktigt bedöma huruvida vi gjorde en OK turnering eller ej. Fakta är att vi kunde börja efterfesten tidigare än slutspelslagen.

Resultaten 1-0 (Pung), 0-1 (Tjena), 0-0 (Gamla Bleket), 0-1 (FC Hallandsgatan), 0-0 (Vita tröjor(?))

Korpen Seriespel – andra halvan

På lördagen hade vi Bleketdagen, söndagen därpå var det dags för seriematch mot Mille Fiore, än en gång kryssar vi mot topplaget. Matchen därpå fick vi en liten revansch efter att ha kryssat mot ett Öldrickerz BK som vi i första halvan tappat in 6 mål mot. Det var tydligt att laget saknade de två målsprutande bröderna på topp.

Resterande fyra och sista matcherna skulle egentligen komma att summera hela säsongen. 0-6 mot FK GIbanica, 2-1 mot lokalrivalerna HemmestaHills FC, 1-7 mot BK Gruvbacken och slutligen spiken i kistan, 2-0 mot FC Kangas. Trots en bottenplacering och ett par riktiga skitmatcher gjorde vi överlag ganska många godkända insatser där resultatet inte riktigt speglade matchbilden. Bristen på matchrutin och att vi inte var helt sammansvetsade spelade en stor roll.